Borde sova.

Nu sitter man här på en stol i köket, med fötterna på köksbordet och är mätt på alla nyttiga knäckebröd man har tryckt i sig för att känna sig bra. Borde ju egentligen sova, men jag vill inte, jag vill sitta här med fötterna på bordet och lyssna på Takida hela natten, eller kanske ett tag ialla fall.

Visst borde man inte, men jag kan inte låta bli. Jag ska väl klara detta? I'm dangerous eller något i den stilen. Ska inte låta mig falla, jag är stark och jag trivs hur bra som helst med min situation just nu. Inte det som händer omkring mig kanske, men det jag gör och det jag sysslar med. Det är förresten min ensak.

Sedan har vi ju det dära andra som händer just nu med den dära personen. Vissa säger "du är utvald eftersom att bla och bla och bla" och ditten och datten.. Ska man tro på det eller är det bara bullshit, är jag bara en i mängden, en av alla andra bortglömda? Det går ju inte att låta bli att undra när man hör så mycket.

Jag har kommit på att jag har blivit otroligt stark nu när jag är på min egen hand.